Oanvänd mark är kostsam!

Vi har i våra städer ett tydligt problem med sprawl – stadsutglesning – då staden under bilepokens framväxt glesades ut, naturligt under den för sin tid positiva framtidssyn på bilismen, såsom det moderna, det självklara, framstegstanken manifesterad.

Så enkelt var det dock inte att detta enbart var positivt, kan vi idag konstatera.
Vi har mycket mark mellan våra hus och vår bebyggelse som har låg nyttjandegrad, som används dåligt eller egentligen inte alls, vi har många gräsytor som finns där för syns skull utan att för den delen ha någon egentlig funktion – som tillkommit för att man inte vetat vad man annars skulle göra av marken som blev kvar mellan husen, vägarna, gatorna, parkerna eller trafiksystemen.

Jag tror att vi måste börja se oanvänd mark som väldigt, väldigt kostsam! Inte nödvändigtvis dyr, även om den kan ses just som dyrbar i dess potential såsom markresurs. Oanvänd mark är för staden kostsam vilket vi inte under de senaste decennierna sett den som. Vi har istället sett den som dyr – för dyr att ta i anspråk pga att den har ett högre inköpspris ju mer centralt belägen den varit, varför man hoppat över den och istället byggt stadens nya årsringar varv på varv utanför befintlig bebyggelse. Inte sällan helt frikopplade från och med stora glapp till stadens då redan existerande delar.

Med oanvänd mark avser jag inte nödvändigtvis obebyggd mark eftersom ”obebyggd” kan även en park vara, eller för den delen en bit sparad naturmark, vilket är ett väl så viktigt inslag i staden ur såväl ekologisk som mänsklig aspekt. Med oanvänd menar jag:

• Gräsytor utan funktion såsom park, gräns- och buffertzoner vilka inte är absolut nödvändiga – exempelvis mot järnvägsspår
  
• Ickegestaltade ytor, left-overs och impedimentytor uppkomna tack vare, om inte snarare på grund av våra trafiksystem… Dessa ligger i vägen för en bra stadsbyggnad, de ligger i vägen för att kunna ”bygga stad” vilket är populärt i dessa tider
  

Här vill jag komma med två klargöranden för det fortsatta resonemanget:

1. Notera väl att trafiksystem ur stadsbyggnadssynpunkt är att betrakta som problematiska. De för staden så nödvändiga kommunikationsmöjligheterna som ju dessa är till för att understödja, har i samma sekund som de förvandlats från ett gatunät till ett trafiksystem, även överordnat sig staden som livsmiljö. Snarare än att understödja människor förmåga och möjligheter till förflyttningar inom staden så försvårar trafiksystemen alltså dessa kommunikationer och förflyttningar. Denna osynliga och smygande transformation från det ena till det andra är viktig att förstå för att vi ska kunna (både diskutera hur man bäst helar eller läker stadens sår) och sedan faktiskt hela eller läka staden…
   
   
2. Med stadsbyggnad avser jag här inte det som stora delar av den bebyggelsemassa vi räknar som delar av stadens areal. Stadsbyggnad för mig innebär sammanhållenhet, att det finns bra kopplingar mellan all bebyggelse och använd mark. Man kan ta den ofta typiska citykärnan, centrumet, för exempel, som i en traditionell europeisk stad ofta består av rutnät eller för den delen en organisk stadsbildning som hansastaden Visby är ett exempel på.
   

Angående att ”bygga stad” så tycks det råda en viss förvirring omkring detta begrepp.
”Stad” är kanske förvisso allt som inte är ”landsbygd” men så som jag tolkar det handlar det alltså om den täta och den sammanhållna staden man avser i sin viljeförklaring! (Med vilket ofta avses något slags rutnät som utgångspunkt)

Jag menar att vi ska se oanvänd mark som kostsam, för att oanvänd mark ger utglesning. Utglesning resulterar i sin tur ofelbart i transporter, som kostar både i tidsgeografiskt perspektiv, i ineffektivitet för människor och företag som tvingas ägna tid och resurser åt att transportera sig onödigt mycket längre än vad det tätare och mer sammanhållna stadsalternativet skulle kräva. Transporter kostar på i ett miljöhänseende vi inte tidigare förmått sätta siffror på innan det helt nyligen gick upp för det breda samhällsmedvetandet att koldioxidutsläpp a l’a nettotillskott inte är så förbaskat bra för klimatet. Som av en händelse inte för Människans vidkommande som biologisk varelse heller. Vi är inte där än att vi förmår sätta siffror på vad det kostar för det dagliga rullande fossilbaserade transportarbetet på marken, även om flyget just kommit igång med så kallad ”klimatkompensation”. Precist som att man kan köpa sig gångna tiders avlatsbrev åter (och sedan gå fri från skuld)?

Om vi ska se detta, i syfte att locka och tvinga fram insikten att man måste börja använda den oanvända marken, vill jag hävda att vi även måste anlägga ett nytt perspektiv, ja, en ny modell för att få den att börja användas. Om oanvänd mark är oerhört kostsam, så är använd mark billig - i betydelsen välinvesterad - då alternativet är en förslösad markresurs.

Intresset för att använda kostsam mark som är dyr i inköp har inte varit det största, det ser vi manifesterat i stadens utglesning, där billigare mark alltid funnits tillgänglig längre ut från centrum, detta även understött av möjligheten att kunna transportera sig på ett vad som syntes vara enkelt sätt under den fossila eran med bilar. Därför måste vi börja betrakta varje bra idé på förtätning förutsatt att det är rätt koncept som ett billigt sätt att lösa problemet med den tomma och oanvända kostsamma marken.

En intressent som visar intresse för ett stycke oanvänd mark och som kommunen finner har en bra idé för hur den ska användas, bebyggas eller förändras skall få köpa marken billigt för att förverkliga ett led i den räcka med sammanlänkningar som behövs om staden skall läkas samman. Men. Det räcker inte med detta – billiga markaffärer med första bästa intresserade tycks vara legio i många kommuner och resultaten blir ofta mediokra. Kommunerna måste inventera vart det finns möjligheter till förtätningar och sammanlänkningar av den spridda bebyggelsemassa som stora delar av den utglesade svenska staden egentligen består utav. Detta på ett oerhört mer finmaskigt sätt än man hitintills och slentrianmässigt sett inventerat och klassificerat som ”byggbar mark”. Man måste mycket mer aktivt skissera möjligheter ända från strategisk översiktsplanenivå ända ner till planformer och volymstudier för enskilda hus i storleksnivån av gårdshus med kanske endast en lägenhet och genom detta initiera tankar och idéer hos dem förutom den täta sammanhållna staden inte kan förverkligas, de som sitter på fastigheterna, ända ifrån dem som kan byggas på en våning, byggas ut och om, förädlas i form av utbytt och mer ändamålsenlig bebyggelse och, vill jag påstå, ända in på villatomtsnivå.

Kom ihåg - Oanvänd mark är alltså kostsam medan använd mark är billig!