Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen

Jag tror inte jag är den förste att skriva att jag egentligen inte hade tänkt att kommentera det amerikanska valet. Sanning att säga, och för att vara korrekt, vilket det slarvas en del med i våra antaganden om att alla ska automatiskt bara förstå så vill jag annars förtydliga med att det är det nordamerikanska valet jag avser. Och i nordamerika finns det ju som bekant åtminstone två länder, USA och Kanada. Söder därom finns centralamerika eller mellanamerika eller latinamerika. Ännu mera söder därom finns dessutom sydamerika. Och ändå talar vi alltså bara om det amerikanska valet... Är inte det märkligt?

Det är alltså det nordamerikanska valet jag avser. Valet av det viktigaste ämbetet i USA... De Förenta Nationerna av Amerika; United States of America - med vilket jag undrar om hybris drabbade dem en bit bakåt i tiden som gav dessa förenta stater sitt namn; Menade de även Sydamerika och Centralamerika / Mellanamerika / Latinamerika då?

Om inte avsikten var denna, så blir ju konsekvensen om de menar "Amerika" lite sådär tills mans, att de får räkna in sådana presidenter som Brasiliens Luiz "Lula" da Silva under sitt namn. En socialist som president i "Amerika" - en som retar upp det Amerika med vilket det med storvulen självklarhet egentligen avses United States of (north) America, varifrån Canada förstås frånräknas...





Så skulle jag komma till saken. Om den 72-årige John McCain nu förlorar valet, finns det med hänvisning till Per Lagerkvists rubrik två saker han lär känna rejäl ångest för ur sitt liv:

1. Han blev tillfångatagen i Vietnamn
   
2. Han utsåg Sarah "sänket" Palin till sin vicepresidentkandidat

Ångest kan vara nått bra. Låt oss för världens skull hoppas att det blir John McCain som får njuta ångerns sötma och Barack Obama och hans team som får smaka det hårda regerandets salta frid och ro för livet med de åror Bushregimen lämnat efter sig med beslutet att avsätta Husseinadministrationen. Kanske rentav beställa nya åror för den delen, de åror som Bush en gång hade tappade han visst bort någonstans på vägen... Och jag avslutar som brukligt är, i sammanhanget:



Good chess America!